Svenskar i Paris: hitta svenskar, boende och byråkratin

Svenska Skolan i Paris grundades 1879. Ingen annan institution i den här guideserien är äldre.

Den är dessutom en riktig skola, med förskola, grundskola och gymnasium, och inte den kompletterande eftermiddagsundervisning som är det vanliga i utlandet. Den yngre delen ligger nära Svenska kyrkan på rue Médéric i 17:e arrondissementet, den äldre i Neuilly.

Kvarteret som är svenska Paris

Sofiaförsamlingen har sin kyrka på rue Médéric, och skolan ligger på samma gata.

Det ger Paris något få europeiska storstäder har: en adress där svenskt liv sker i vardagen och inte bara på söndagar. Hämtningar, kurser, körsång, kaféverksamhet. Det liknar situationen i Berlin, och skiljer sig skarpt från Amsterdam, där församlingen inte ens har någon fast lokal.

Utöver kyrkan och skolan finns ett svenskt kulturinstitut i Marais, i ett gammalt stadspalats, med utställningar och kafé som är öppna för allmänheten. Det är värt att känna till av en enkel anledning: det är den enda svenska adressen i staden dit du kan gå utan ärende, utan att vara medlem i något och utan att ha barn i skolan.

Kontrollera öppettider innan du åker, programmet varierar och delar av huset kan vara stängda mellan utställningar.

De två svenska Paris

Ungefär 30 000 svenskar bor i Frankrike, och en stor del av dem i eller kring Paris.

De delar sig ungefär på samma sätt som i andra storstäder i serien, men med tydligare geografi. Familjerna finns kring skolan, alltså 17:e arrondissementet och Neuilly väster om centrum. Det är dyra, lugna kvarter med hög andel utländska familjer och internationella skolor.

De yngre finns i öster och norr, i 10:e, 11:e och 18:e arrondissementet, där hyrorna är lägre och nattlivet ligger.

Skillnaden är inte bara ålder utan tidshorisont. Familjerna är ofta här på utstationering i tre till fem år. De yngre är här för att de vill bo i Paris, och de stannar antingen ett år eller för alltid.

Bostaden är stadens verkliga tröskel

Det svåra med Paris är inte priset. En etta ligger i storleksordningen 800 till 1 300 euro i månaden och ett rum i delad lägenhet kring 600 till 900, vilket är i nivå med Amsterdam och under München.

Det svåra är dossiern.

En fransk hyresvärd begär en mapp med handlingar: anställningsbevis, de tre senaste lönebeskeden, senaste deklarationen, och ett inkomstkrav som ofta ligger kring tre gånger hyran.

Och sedan kravet som stoppar folk: en garant, alltså en borgensman som är bosatt i Frankrike och som skriftligen tar på sig att betala hyran om du inte gör det.

En nyinflyttad svensk har sällan någon sådan. Det finns en statlig borgensgaranti som kan ersätta en privat garant för vissa grupper, och den är värd att undersöka innan du börjar leta. Vissa arbetsgivare går också i borgen för utstationerad personal, vilket är värt att fråga om i löneförhandlingen.

Räkna dessutom med deposition, normalt en månadshyra för omöblerat och två för möblerat.

Byråkratin tar månader, inte veckor

Franskt socialförsäkringsnummer, bankkonto, sjukförsäkring och skattenummer hänger ihop och tar tid. Handläggning på flera månader är normalt snarare än ovanligt.

Det praktiska rådet är att inte vänta med ansökningarna tills du behöver dem, och att spara varje papper du får. Franska myndigheter begär gärna samma handling flera gånger, och den som slängt originalet får börja om.

Ha också en egen försäkring under den första perioden. Att stå utan sjukförsäkring i väntan på handläggning är den vanligaste situationen svenskar hamnar i här, och den kan bli dyr.

Språket avgör mer än i grannländerna

I Berlin klarar sig många svenskar på engelska i flera år. I Paris fungerar det sämre.

Myndigheter, hyresvärdar och sjukvård går på franska. På internationella arbetsplatser är arbetsspråket ofta engelska, men lunchen, fikat och after work-samtalet är på franska, och det är där ett socialt liv byggs.

Det finns en särskild fälla för svenskar här. Fransk artighet är formell och regelstyrd på ett sätt svensk artighet inte är. Att gå in i en butik utan att säga bonjour först uppfattas som oartigt, inte som neutralt. Många svenskar tolkar bemötandet de får som kyla när det i själva verket är ett svar på att de hoppat över en formalitet.

Lär dig de tre eller fyra fraser som ramar in ett samtal, så förändras staden. Bonjour vid ankomst, au revoir vid avsked, och en ursäkt innan du ställer en fråga på engelska. Det kostar tio sekunder och avgör hur du blir bemött.

Franska vänskaper bildas tidigt, och det är inte personligt

Det här förklarar mer om hur ensamt Paris kan kännas än något annat i den här guiden.

Franska umgängeskretsar formas ofta i skolan och på universitetet och hålls sedan samman i decennier. Den som är trettio har en grupp vänner sedan lycéet och träffar dem regelbundet. Det finns helt enkelt inte samma löpande rekrytering av nya vänner som i en stad full av inflyttade.

Konsekvensen för en svensk är att kollegor kan vara hjärtliga i åratal utan att det leder till en middag hemma hos någon. Det är inte avvisande. Det är att kalendern redan är full av folk de känt sedan de var femton.

Det som fungerar är sammanhang med återkommande tider och ett gemensamt syfte. Sportklubbar, körer, kurser, klätterhallar och språkutbyten, alltså samma mekanism som fungerar i Berlin men här av ett annat skäl. Du behöver inte bli insläppt i en existerande krets, du behöver hamna i ett rum där samma personer återkommer varje vecka tills ni känner varandra.

Den andra vägen in går genom de andra inflyttade. Paris är fullt av folk som kommit hit från andra länder och som befinner sig i exakt samma situation som du, och deras kalendrar är öppna. Många svenskar i Paris upptäcker efter ett år att deras vänner är italienare, brasilianare och spanjorer snarare än fransmän.

Augusti är stängt

Det här är den mest konkreta säsongsuppgiften om Paris, och den överraskar varje nyinflyttad.

I augusti lämnar en stor del av parisarna staden. Kvarterets bageri, den lokala restaurangen, tandläkaren och frisören kan ha stängt i flera veckor, ibland med en handskriven lapp i dörren som enda förvarning.

Kommer du i augusti möter du en stad som är full av turister och tom på liv, och allt du försöker uträtta hos en myndighet går långsammare än vanligt.

September är motsatsen. Franskan har ett eget ord för det, la rentrée, alltså återkomsten, och det syftar på hela samhällets omstart efter sommaren. Då börjar terminen, föreningar startar om, kurser fylls och staden är som mest öppen för nya människor.

Det är den bästa månaden att flytta hit om du kan välja, och det är ingen liten skillnad. Den som anländer i september hamnar mitt i den enda period på året då alla andra också börjar om.

Alla guider