Svenskar i Wien: hitta svenskar, studier och boende

Svenska kyrkan i Wien heter Drottning Silvias församling. Det är inget smeknamn utan församlingens namn, och den lyder under Visby stift som alla svenska utlandsförsamlingar gör.

Det säger något om staden. Wien är en huvudstad med hovtraditioner, och den svenska närvaron här har mer av representation och institution över sig än den har på de flesta andra ställen i den här guideserien.

Församlingen är stadens svenska mittpunkt

Församlingen beskriver sig som en ekumenisk gemenskap med rum för troende, sökare och tvivlare, vilket i praktiken betyder att tröskeln är låg även för den som inte går i kyrkan hemma.

Den täcker Österrike, inte bara Wien, vilket är samma modell som i Bayern och i Grekland: en fast punkt i huvudstaden och ett ansvar för ett helt land.

Precis som på andra håll är det verksamheten och kalendern som är poängen, inte gudstjänsten i sig. Lucia, midsommar och kyrkkaffe är de tillfällen då svenskarna i staden faktiskt samlas, och för en nyinflyttad är det den enda platsen som garanterat innehåller andra svenskar.

Studenterna är den största gruppen

Wien är ett av Europas stora studentcentra och drar svenskar av två skäl.

Statliga universitet tar inte ut studieavgift av EU-medborgare. Det du betalar är en terminsavgift och en avgift till studentkåren, alltså mycket lite jämfört med Storbritannien.

Och levnadskostnaderna är låga för en västeuropeisk huvudstad. Kombinationen gör Wien till ett av de billigare sätten att studera utomlands, och vi går igenom ekonomin för det i guiden om att plugga utomlands.

Undervisningsspråket är haken, precis som i Tyskland. Kandidatprogram går i huvudsak på tyska, medan masterprogram och utbytesterminer i högre grad går på engelska.

Den andra gruppen jobbar för internationella organisationer

Wien är säte för flera internationella organisationer, och det ger staden en arbetsmarknad som få jämförbara städer har.

Det handlar om en särskild sorts svensk: utbildad, ofta utstationerad, och här i tre till fem år. Den gruppen möter sällan studenterna, trots att båda är tillfälliga i staden.

För övrigt gäller samma sak som i München: den österrikiska arbetsmarknaden utanför de internationella arbetsgivarna kräver tyska, och det på en nivå som skoltyska inte räcker till.

Bostaden är billigare än i grannländerna, och märkligare

Wien har ett ovanligt stort bestånd av kommunala och subventionerade bostäder. Det håller nere prisnivån i hela staden, inklusive på den privata marknaden, och är anledningen till att en huvudstad mitt i Västeuropa inte kostar som München.

Ett rum ligger i storleksordningen 500 till 800 euro i månaden och en tvåa någonstans kring 900 till 1 400.

Haken för dig som är ny: de kommunala bostäderna är i praktiken stängda för nyinflyttade, eftersom det finns krav på hur länge du bott i staden. Du hamnar alltså på den privata marknaden, som är billigare än grannländernas men inte subventionerad.

Kontrollera vilka regler som gäller innan du planerar efter något. Och räkna med att hyreskontrakt i Österrike ofta har egna former och tidsbegränsningar som skiljer sig från svenska.

En euro om dagen för hela staden

Wiens årskort för kollektivtrafiken ligger på 365 euro, alltså en euro per dag.

Det är den enskilt mest praktiska uppgiften om att bo i staden. Kollektivtrafiken går tätt, täcker allt, och till det priset finns det ingen anledning att äga bil.

För dig som kommer ny betyder det också att du kan bo i ett billigare distrikt utan att betala för det i restid eller pengar, vilket är ovanligt i en europeisk huvudstad.

Köp kortet första veckan. Det betalar sig inom ett par månader jämfört med enkelbiljetter, och det ändrar hur du rör dig i staden på ett sätt som är svårt att förklara innan man provat. När varje resa är gratis i marginalen tackar man ja till fler saker.

Distrikten är numrerade och det är enklare än det låter

Wien är indelat i numrerade distrikt som ligger i spiral runt centrum.

Första distriktet är den historiska stadskärnan och det dyraste. De inre distrikten runt omkring är centrala och attraktiva, med sjätte och sjunde ofta nämnda av inflyttade för sin blandning av kaféer och boende. Andra distriktet ligger nära centrum över kanalen.

Ju högre nummer, desto längre ut, med undantag som förvirrar tills du lärt dig dem.

Det praktiska rådet är att låta kollektivtrafiken avgöra snarare än distriktnumret. Med ett årskort som kostar en euro om dagen är närhet till en tunnelbanelinje mer värd än ett lågt distriktnummer.

Kaffehuset är inte en kliché

Wiens kaffehuskultur innebär i praktiken att du kan köpa en kaffe och sitta i tre timmar utan att någon förväntar sig att du beställer mer.

Det låter som turistinformation och är faktiskt användbart. För en student, en distansarbetande eller någon som är ny i staden och inte vill sitta hemma är det en fungerande arbetsplats och en plats att vara på, till priset av en kopp kaffe.

Det är också en av få sociala miljöer i staden där det är helt normalt att sitta ensam. Många nyinflyttade beskriver det som det som gjorde de första månaderna uthärdliga.

Formerna är strängare än du är van vid

Wien är formellare än Berlin, och betydligt formellare än Stockholm.

Titlar används, tilltal är artigt, och man säger ni till folk man inte känner långt in i en relation. Att gå över till du är ett steg som tas medvetet, inte något som sker av sig självt över en kaffe.

För en svensk är det lätt att läsa som kyla. Det är det sällan. Det är en annan ordning för hur närhet byggs, med fler steg och tydligare markörer, och den som respekterar stegen kommer längre än den som hoppar över dem.

Praktiskt: använd artighetsformer tills någon annan föreslår något annat, hälsa när du kommer in i en butik eller ett väntrum, och ta inte tystnad för ointresse.

Det som fungerar för att komma in socialt är detsamma som i München och Berlin: sammanhang med fasta tider. Föreningar, kurser, körer, sportklubbar. Församlingen är det svenska alternativet och fungerar av samma skäl.

Året i staden

Vintern är kall och grå, och det finns inget att hämta här för den som vill fly svenskt klimat. Julmarknaderna från slutet av november är däremot en av stadens största publika tillställningar.

Sommaren är varm och staden töms delvis, med augusti som lugnaste månad. Den bästa tiden är maj till juni och september till oktober.

Terminsstarten i september och oktober är den period då det är enklast att komma in i sammanhang, av samma skäl som i alla studentstäder: alla andra är också nya då.

Balsäsongen mellan januari och februari är stadens egen och saknar motsvarighet någon annanstans i den här serien. Den är öppen för den som köper biljett, och den är en av få tillfällen då en inflyttad kan delta i något som är genuint wienskt utan att känna någon.

Alla guider