Svenskar i Tokyo: hitta svenskar, boende och kostnader

Sverige har ett working holiday-avtal med Japan, och nästan ingen känner till det.

Det ger unga svenskar rätt att bo och arbeta i landet i upp till ett år, utan att först ha en anställning. Det är samma sorts avtal som gjort Australien till en självklarhet för nordiska tjugoåringar, och det finns för ett av världens mest svårinträdda länder.

Avtalet, och varför det är underanvänt

Tillståndet gäller i upp till ett år och har en åldersgräns: du ska vara mellan 18 och 30 år när du ansöker. Avtalet ger vardera landet rätt att bestämma ett årligt antal visum, men Japans ambassad i Stockholm publicerar inget sådant tak. Det finns alltså ingen känd kvot att hinna före. Ansökan görs innan avresa, och den ska lämnas in minst tre veckor före den planerade avresedagen.

Att så få svenskar använder det beror sannolikt på tre saker: att det inte marknadsförs, att språket avskräcker, och att Japan uppfattas som dyrt på ett sätt som inte längre stämmer.

Kontrollera villkoren hos japanska myndigheter innan du planerar. Reglerna kan ändras, och ansökningsprocessen har egna krav på ekonomiska medel och biljett hem.

Bostadsmarknaden är den verkliga tröskeln

Det här är vad som faktiskt gör Tokyo svårt, och det förvånar alla.

En vanlig hyresvärd kräver en garant, alltså en person som går i borgen för dig. Har du ingen sådan i Japan, vilket du inte har, får du använda ett garantibolag som tar en avgift.

Utöver depositionen är en engångsavgift till hyresvärden vanlig, och den betalas inte tillbaka. Lägg till mäklararvode och första månadens hyra, och uppstartskostnaden landar ofta på fyra till sex månadshyror sammanlagt.

Vissa hyresvärdar hyr dessutom ogärna ut till utlänningar, vilket gjort att det finns mäklare specialiserade på utländska hyresgäster. Att gå via en av dem är oftast enklare än att försöka på egen hand.

Praktiskt råd: bo i delad lägenhet eller i så kallat share house de första månaderna. Uppstartskostnaden är en bråkdel, det går att flytta in snabbt, och du hinner lära dig staden innan du binder upp dig.

Hyran är lägre än ryktet

När uppstarten väl är betald är Tokyo billigare än sitt rykte.

En liten etta centralt har legat kring 9 000 kr i månaden, vilket är lägre än i London och betydligt lägre än i New York. Mat på vanliga restauranger är billig, och lunch är närmast absurt prisvärd.

Det som kostar är kvällar. Tågen slutar gå strax efter midnatt och taxi hem är dyrt, vilket gör att en kväll ute antingen slutar tidigt eller varar till femtiden när tågen börjar igen. Det är ett socialt system snarare än ett praktiskt problem, och det formar hur folk umgås.

Bostäder saknar ofta centralvärme och värms rum för rum. Det gör vintern kallare inomhus än ute, vilket är en av få saker svenskar klagar över.

Kvarteren

Shimokitazawa och Koenji är dit yngre utlänningar dras. Begagnatbutiker, små barer, live-scener och en storlek som gör att du känner igen folk.

Nakameguro ligger längs en kanal kantad av körsbärsträd och är den mest omtyckta adressen bland dem som kan välja fritt. Setagaya västerut är bostadsområde med lugn och plats.

Hiroo och Azabu är de traditionella utlandskvarteren, med internationella skolor och ambassader i närheten. Dyrast och minst japanskt.

Roppongi är nattlivet och sällan boendet.

Kollektivtrafiken gör att nästan varje adress fungerar. Det som avgör är hur många byten du orkar, inte avståndet.

Året

Slutet av mars och början av april är körsbärsblomning. Datumet varierar mellan år och det är den mest bokade perioden på hela året.

April och maj samt oktober och november är de bästa månaderna. Milt, klart och behagligt.

Juni är regnperiod. Juli och augusti är hett och mycket fuktigt, över trettiofem grader, och den period då staden är tyngst att vistas i.

Augusti och september är tyfonsäsong, vilket främst påverkar transporter.

December till februari är kallt, torrt och soligt med lite snö i staden. Det är en underskattad period att besöka, med klar luft och sikt mot bergen.

Språket är ett verkligt hinder

Det ska sägas rakt ut eftersom det skiljer Japan från nästan alla andra länder i den här serien.

Engelska är begränsat i vardagen. Skriftspråket gör att du inte kan gissa dig till vad något betyder på samma sätt som i ett land med latinskt alfabet, vilket gör allt från matvaror till myndighetsbrev till en gissningslek.

Det är hanterbart med telefonens översättningsverktyg och med tålamod, och det blir snabbt bättre om du lär dig läsa de två stavelsealfabeten, vilket tar ett par veckor.

För den som ska stanna ett år är en språkkurs tidigt den enskilt bästa investeringen, både praktiskt och socialt. Tänk bara på att kursstarterna ligger på bestämda intag och inte går att välja fritt, vilket vi återkommer till.

Vad som finns av svensk struktur

Sverige har ambassad i Tokyo, och det finns svensk skolverksamhet i staden. Det är mer än de flesta asiatiska orter i den här serien har.

Svenska kyrkan har ingen verksamhet i landet. Vi går igenom var församlingarna faktiskt ligger i guiden om Svenska kyrkan i utlandet.

Den svenska befolkningen består av utsända, studenter, och en liten grupp långtidsboende som ofta bott här i decennier. Facebook-grupperna för skandinaver i Japan är små men aktiva, och de är ovanligt användbara eftersom praktiska frågor här faktiskt kräver hjälp.

Att komma in socialt

Japan har rykte om sig att vara svårt socialt och det är delvis rättvist, men mekanismen missförstås.

Det som är svårt är att gå från bekant till vän. Det som är lätt är att komma in i ett sammanhang, eftersom nästan allt organiseras i grupper med fasta tider. Klubbar, kurser, föreningar och intressegrupper finns för allt, och de tar emot folk.

Det som fungerar sämst är att förvänta sig spontanitet. Det som fungerar bäst är att gå på samma sak varje vecka i tre månader.

En sak till som är specifik för Tokyo: staden är så stor att stadsdelen fungerar som en egen ort. Folk umgås inom sitt område, och ett umgänge som kräver fyrtiofem minuter med tre byten överlever sällan. Välj boende efter var du tror att ditt liv kommer att vara, inte efter hyra.

Sista tåget formar dessutom hela kvällen. Antingen bryter alla upp i god tid, eller så stannar man till fem på morgonen när tågen börjar gå igen. Mellanläget finns inte, och det är förvånansvärt trevligt när man vant sig.

Vad ett working holiday-år faktiskt går ut på

Det är värt att vara konkret om vad året kan innehålla, eftersom Japan inte fungerar som Australien.

Jobben som finns tillgängliga utan japanska är begränsade. Engelskundervisning är det vanligaste spåret och det finns gott om det, ofta på skolor som rekryterar löpande. Restaurang, hotell och butik kräver oftast språket, åtminstone på samtalsnivå.

Det andra som händer under ett sådant år är att många lägger första halvan på språkstudier och andra halvan på arbete. Här finns dock en planeringsdetalj som är lätt att missa: språkskolorna tar inte emot löpande. Huvudintagen är april och oktober, och en del skolor har dessutom kursstart i januari eller juli. Landar du i Tokyo i maj kan det alltså dröja till oktober innan en ordinarie kurs börjar. Lägg intaget till grund för när du reser, inte tvärtom. Kurserna går i grupp och fungerar som social ingång på samma sätt som språkskolorna i Medellín.

Praktiskt att ordna första veckan: bankkonto, telefonabonnemang och det identitetskort som utfärdas för den som bor i landet. De hänger ihop i en kedja och det tar längre tid än du tror.

Räkna dessutom med att lönenivåerna i de jobb som är tillgängliga inte är höga. Ett år i Japan är sällan en period då du sparar pengar, till skillnad från Australien.

Alla guider